Aktivitet på bloggen och valrörelse

Jag fick ett meddelande om hög aktivitet på bloggen i dag. Lite förvånande då jag inte skrivit sedan vi var i Lysekil i mitten av juli. (Jag undrar om jag har blivit besökt av en bot kanske. Inte helt osannolikt då jag inte har något som drar uppmärksamhet just nu). Det är ju som bekant mycket i år. Förutom jobb och det ”vanliga politiska arbetet” är det två val under året, mm.  Jag borde väl använda bloggen nu innan valet antar jag, men det har inte blivit av. Det är ju annars ett utmärkt verktyg att tala om vad jag tycker annars. Själv anser jag att debatterna handlar för mycket om enskilda sakfrågor och för lite om ideologi, samhällsmodeller och viljeinriktningar med politiken. Jag har alltid varit stolt över den Svenska modellen. Många talar med stolthet om den Svenska modellen, men inte alla vet vad den innebär. Så här ser jag på det:

Den Svenska modellen. Vad är det?

Det skrivs och pratas mycket om sakfrågor och enskilda delområden i debatten nu.
Jag saknar det viktigaste. Vilken samhällsmodell ska vi ha i Sverige?
Snart sagt alla partier pratar om den Svenska modellen och ofta på ett luddigt sätt.
Jag brukar, enkelt tänka, att den Svenska modellen är som en pall som vilar på fyra ben.
Alla benen är viktiga för att den skall stå stadigt, precis som att alla vi som bor i Sveriges har ansvar för att modellen skall fungerar.

1. Det första benet är en generell trygghetsförsäkring och goda förutsättningar för alla. En stark offentligt finansierad försäkringsmodell omfattar alla Sveriges innevånare. Oberoende av vilka förutsättningar vi föds under.
Skola, sjukvård, mm. skall vara så bra och tillgängligt, att ingen skall behöva välja bort eller till någonting.

2. Förhållandevis höga skatter som orkar betala ”försäkringen” för de perioder i livet då vi inte arbetar och bidrar till helheten. (Födsel, skoltid, pension och ev. sjukdom och arbetslöshet skall finansieras).
En enkel modell säger: Om den totala skatten, (inkomstskatt, moms, mm.) är
50 % finansierar de ca.40-45 år som vi arbetar de 20-25 år vi växer upp och går i skola och de ca 25 år vi i är pensionärer.

3. Full sysselsättning. Den viktigaste förutsättningen för att den Svenska modellen skall fungera är en låg arbetslöshet. I annat fall blir belastningen på oss under den period som vi arbetar och betalar för hög och den som tjänar lite mer ser att han tjänar mer på att söka sig till andra lösningar. Legitimiteten faller.

4. Starka oberoende parter på arbetsmarknaden som själva bestämmer och förhandlar om arbetsmarknadens villkor, utan inblandning från riksdag och regering.

Ganska elementärt, eller hur?

Jag påminner om vad Anders Borg sa 2003:

”Att på ett systematiskt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken, i syfte att öka den allmänna välfärden, kommer att vara politiken och den politiska ingenjörskonstens viktigaste uppgift under de närmaste tre-fyra decennierna. Arbetet kommer att kantas av misstag, bakslag och besvikelser, precis som arbetet med att bygga upp modellen, men det måste ske.”

Den politik som förts de senaste åren har också, mycket riktigt, sågat av en bit på alla fyra benen. Vi är på god väg att riva den Svenska modellen som våra fäder och förfäder mödosamt arbetade med att bygga upp åt oss.

Varför överge ett vinnande koncept som hela världen beundrar och talar om? Framtiden är inte förutbestämd. Det är vi som avgör hur den skall se ut.

Mats Andersson i Nässjö (S)

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: